Bye for now

Lite vemodigt känns det allt. Den här bloggen har givit mig så mycket. Dels har jag ett arkiv, som en dagbok att gå tillbaka till. Två års samlade tankar och saker som hänt. Det är inte illa. Den har också givit mig massor av nya vänner och kontakter samt fått mig att visualisera och tydliggöra mitt mål. Nämligen att skriva. I takt med att jag har gjort det har tiden (som redan är ganska knapp) minskat. Jag känner att jag inte riktigt hinner med längre och ni har säkert märkt det på mina inlägg den senaste tiden. Därför har jag nu tagit beslutet att avsluta Medan kaffet kallnar. I allafall göra den vilande på obestämd tid.

Jag vill tacka er alla som läst och följt och kommenterat den här resan. Ni har givit mig så mycket! Jag kommer att fortsätta blogga men det kommer att handla lite mer om skrivande och lite mindre om vardagen. Det blir säkert en mix men skrivandet kommer vara mer i fokus. Följ gärna med dit om du är intresserad eller hälsa bara på ibland, jag blir glad vilket som!

Den nya adressen är

http://emmaaskling.wordpress.com/

Hoppas vi ses!

Saker jag gör

Jobbar (jobbar och jobbar ifatt efter semestern).

Packar väskor eftersom delar av familjen åker på minsemester imorgon (hur kommer det sig då att det är JAG som packar, jag ska ju inte ens följa med?!)

Springer (det där loppet närmar sig vad jag än tycker om det, fast det kommer säkert bli kul ändå).

Tänker (en riktigt bra plot kräver sin tankeverksamhet).

Väntar.

 

En sådan där dag

När ingenting riktigt blir gjort. Jag hänger tvätt som luktar bränt och svär över att tvättmaskinen har gått sönder. Kör skytteltrafik mellan fotbollsplanen och hemmet eftersom en stor turnering pågår samtidigt som jag fixar mat och annat. Annat betyder; rotar fram benskydd som plötsligt är försvunna efter förra veckans träning, trugar på sonen tre storlekar för små fotbollsstrumpor under vild protest, letar febrilt efter en vattenflaska som inte saknar kork, är trasig eller möglig, äter upp gårdagens godis trots allvarligt löfte till mig själv att idag var första dagen på mitt nya liv och suckar högt eftersom det är fyrtio grader varmt i det här hemmet. Jag plottar lite också. Försöker iallafall. Det är svårt när varenda tankegång avbryts av att något barn frågar, tjatar, sjunger eller slänger sig över mig. Jag vill tänka klart. Jag muttrar och önskar dem iväg en stund. Sedan kommer en kompis och ringer på och den ena försvinner ut, den andre drar på match igen och den tredje smyger upp på rummet och roar sig själv. Och då får jag dåligt samvete såklart. Jag är visst ingen supermamma. Långt ifrån. Det blir liksom ingenting med någonting och det är bland det värsta jag vet.

Tungt

Var det verkligen jag som för bara fyra veckor sedan sprang 7 km och kände mig så pigg att jag drog av fyra till? Svårt att tro det efter fyra veckors uppehåll, mat, vin och slöhet. Att springa i den här värmen tar dessutom kål på mig.Det känns som att alla löpturer under våren plötsligt kvittar. Kroppen är bara tung och trött.

Och nu är det bara en vecka kvar till midnattsloppet.

Wiiii

Känslan när man öppnar mejlkorgen och kommer rakt in i ett mejl och hjärtat nästan stannar. Och man måste nypa sig i armen för att förstå om man är vaken eller om man drömmer. Och man är vaken. I allra högsta grad. Den känslan. Är freeking underbar. Och oavsett hur detta slutar – för det vet vi ännu inget om –  så är jag världens gladaste människa idag. Bara så ni vet.

Dålig trend

Dagen började med en överfull mottagning och en dator som tvärdog och aldrig återuppstod. Lägg därtill ett arbetsrum på tio kvadratmeter och ingen AC. Att arbeta en hel dag i 37 graders värme är ingen hit och resten är historia. Hur ska jag orka skriva något efter en sådan här dag? Jag orkar inte ens öppna dokumentet. Ny dag och nya tag imorgon. Nu är det bara sängen som gäller. Dålig trend det här.

 

Slut på semestern

Alltså den här dagen. Den här varma dagen. Steg upp i ottan och tog en joggingtur för att markera att semestern är slut. Varit lite väl mycket godsaker och lite väl lite motion de senaste två veckorna. Det kändes bra att få vara helt ensam på premiärturen som inte gick alltför fort. Galet varmt redan 05.25 var det men snart är hösten här så det är dumt att klaga.

Sedan hann jag jobba, ta en tur till biblioteket, låna några böcker till Ellen, läsa ut en av dem –”I taket lyser stjärnorna” (ni har väl läst den? Fantastisk bok), ta ett kvällsdopp med barnen och…ja det var nog det hela.

En bra måndag helt klart och jobbstarten gick också bra, trots gårdagens grava våndor.

 

Bröllop x 2

Denna varma lördag kan man säga att vi ska vi gå på två bröllop. Först blir det kyrka och mingel på det ena stället och sedan åker vi hem, lämnar barnen till barnvakterna och ansluter till den andra bröllopsfesten. Synd att man inte kan vara på två ställen samtidigt.

Den här sommaren slår det mig gång på gång..

…att barnen faktiskt börjar bli äldre och mer självständiga. Plötsligt kan jag sova länge på morgonen och det är första sommarsemestern någonsin som det händer frekvent. De klarar sig sig själva på ett annat sätt och måste inte ha assistans så fort de vaknar. De leker med kompisar, pysslar med sitt eller (jo, ibland händer det!) hänger med varandra och stunder då jag kan göra egosaker här hemma uppenbarar sig plötsligt. Idag har jag till exempel skrivit en novell trots att alla barn (+ några till) befann sig i huset. När hände det tidigare? Aldrig.

Det är ju skönt naturligtvis men också lite vemodigt. Tiden, ni vet. Den går ju så fort. På gott och ont. Ibland går den lite för fort kan tyckas.

 

Regn, vad härligt!

Det regnar och det är välkommet tycker jag! Sedan får solen gärna skina igen. Barnen är med kompisar och plötsligt uppenbarade sig en hel eftermiddag av skrivtid för min del. Den ska jag ta tillvara på nu. Jag skriver nytt och jag har en bra känsla i magen. Spännande!

Vad gör ni idag?