Stackars Gordon

När man är stressad för att det är så mycket att fixa med. För att man måste packa färdigt, låna nya böcker till rätt så många olika viljor, handla färdkost, tanka bilen (om man inte sparar det till mannen) och en hel massa andra saker. Och det är fredag och klockan är halv fem när man lämnar jobbet. Då är det ändå lite skönt att sitta där i bilen och varva ner. Man kan liksom inte göra annat än att just sitta där man sitter. Och just då orkar man inte med skrålande radiopop utan byter kanal och får in lugna favoriter. Och drabbas av nostalgi när låtar som ”Forever young” och ”Hotel California” plötsligt fyller bilen. Gamla låtar som man inte har hört på evigheter. Och till sist spelar de ”Rosegarden” och man skrattar högt för sig själv när meningen ”I never promised you a rosegarden” kommer, eftersom det fanns en tid då en viss person gick runt och trodde att de sjöng ”I never promised you a rose, GORDON”. Stackars den där Gordon tänkte den där personen många gånger, han måste vara bra olyckligt kär när hon sjunger så elakt till honom. Och sedan är man hemma igen och stressen är borta. Nåväl, nästan iallafall. Tills man kliver in genom dörren och möts av sina barn som är hungriga och spralliga. Och en vill absolut öppna alla sina paket som farmor levererat och en är ledsen för att hon fått feber alldeles olägligt och huset är i oordning och det går ju inte för sig i morgon när husvakterna anländer. En ask med hjärtan väntar på byrån eftersom det är alla hjärtans dag och det blir köpemat till middag när nu ingen ids laga mat just i kväll. Men mitt i allt det där så tänker man att det får bli som det blir och vara som det är. Det spelar ingen roll. Nu stundar ledighet och fy sjutton vad skönt det ska bli!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Stackars Gordon

  1. Lotta skriver:

    DEN känslan, när man är redo för lov! Fattar precis! Ni skulle åka skidor, va? Hoppas resan går bra och att ni får en fin vecka. Kram!

  2. Linda skriver:

    Vem det än var som sjöng ”…rose Gordon…” så fick det mig att tänka på någon som trodde varumärket var Dolce o Grabbarna… Underbart!
    Numera ler jag också åt barnen som snabbt som blixten lägger engelska låttexter på minnet, sjunger med, glatt ovetandes om att de sjunger helt fel, men liksom helt rätt som det låter!
    Har inte följt din blogg på bra länge men kul att blicka in lite i din värld. Du tycks njuta lika bra som jag av sportlov, om än med olika väder utanför fönstret. Här har det nämligen snarare regnat… Take care! Kram L i V-stad 😉

    • askemm skriver:

      Haha, ja det är härliga minnen :o) Och visst är det roligt att lyssna till barnen….Härligt att ni också njuter av sportlovet, det är väl välbehövligt med lite ledigt! Kul att du kikade in också och välkommen igen när du får lust. Kraaaam

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s