Det pågår en het debatt om smartphones och vad de gör med oss och våra barn. Det vill säga vad vi sänder ut för signaler till våra barn när de hela tiden måste konkurrera med en telefon. Det är sorgligt att vi måste vara uppkopplade varenda minut och glömmer bort att vara påkopplade i nuet istället. Föräldrar som glor i telefonen och bryr sig om någon vag bekants uppdatering på facebook istället för att koncentrera sig på barnet som förtvivlat söker uppmärksamheten framför ögonen på en. Jag är benägen att hålla med. Det har kanske gått för långt. Kanske inte för alla, men för många i alla fall, har det gått för långt. Och jag säger inte att jag själv är oskyldig, inte alls. Jag säger bara att det kanske är bra att stanna upp ibland och fundera på vad som är viktigt för en själv. Och hur man vill ha det i sin egen familj. Och hur man vill forma sina egna barn och deras tankar och värderingar senare i livet. Och vad man själv vill lägga sin tid på.
Jag skulle inte moralpredika just nu. Jag skulle egentligen bara säga att när jag öppnade mina mail det första jag gjorde i morse. Ja, för det var också det som debatten handlade om, att vi öppnar våra mail det första vi gör på morgonen och vad det i sin tur gör med oss. Det var därför jag liksom kom in på den hyfsat långa inledningen tidigare. Och jag får ändå säga till mitt försvar angående det där med att kolla mailen direkt att då sover ändå resten av huset så ingen annan än jag blir i allafall lidande. Och den här morgonen när jag öppnade min mail så låg där ett så fint ”kärleksbrev” att jag blev alldeles varm i hela kroppen. Ett brev från en vän. Vi har inte pratat på ett tag men nu hade hon bara suttit och tänkt på allt vad vi gjort tillsammans och hur mycket hon gillar mig och allt det där och skrivit ner det i ett brev. Och då, i det läget. Tycker jag faktiskt att det bästa som finns är att öppna sina mail på morgonen och börja dagen med en sådan kärlekshälsning.
Men nu måste jag få fråga;
Öppnar ni (också ) era mail det första ni gör på morgonen?
Och ännu viktigare egentligen.
Talar ni om för era vänner hur mycket ni gillar dem?
Om inte. Gör det! Man blir så himla glad av att få höra det.
Medan kaffet kallnar.... 
Jag öppnar bara mail från privatpersoner på morgonen innan de andra vaknat, precis som du. Allt annat tar jag vid ett särskilt tillfälle när jag inte umgås med familjen. Jag har ändrat mina vanor radikalt även om jag aldrig har ägnat mig åt FB eller andra sociala medier i närvaro av mina barn. Min egna tid ska inte bara ägnas åt vad andra har för sig utan nu läser jag mer, kollar lite på TV (vilket jag knappt gjort på två år) eller skriver förstås. Och jodå, jag skriver faktiskt till min bästa vän då och då och berättar hur mycket jag gillar och tror på henne :). Även på min arbetsplats är vi fyra tjejer som peppar och berättar när någon gör ett bra jobb väldigt ofta. Det är guld värt.
Det är bra, det där med vad den egna tiden eg ägnas åt. Jag har inte heller sett på tv på två år…måste nog se över tidstjuvarna lite. Kul att vara på en sådan arbetsplats, det betyder så mycket. Både att ge och att få :o)
JAG ÄLSKAR DIG!
Åh, nu blev det två kärleksförklaringar idag ❤ Jag älskar dig med ❤ :o)
Lagom är bäst. Det är väldigt lätt att hamna i ”telefonberoende” tror jag. Själv kollar jag mailen efter frukost tillsammans med cappucinot och det är ju alltid trevligt när en vän har hört av sig. Vad vore livet utan vännerna?
Absolut, lagom är bäst (som med allt egentligen). Eller hur, livet vore inte mycket utan vännerna.
Jag känner mig alltid lite träffad när jag läser såna där artiklar, det känns som om man hela tiden kan vara mer närvarande, ägna mer uppmärksamhet åt barnen, göra mer för dem och med dem osv. Jag kan förstå argumentationen, samtidigt så var väl föräldrar upptagna förr i tiden med, kanske inte med mobilen men med tvätt och disk och gräsklippning mm.
Jag kollar mail och sms det första jag gör på morgonen, dock har jag varken FB eller Twitter, så det är bara bloggar jag är beroende av och jag försöker begränsa mig 🙂
Jag vet och jag håller så med dig!