Dagen igår

Dagen igår var dagen då jag och min käre make skulle använda vår hotellövernattning som vi fick i julklapp. Dagen då vi skulle åka till Stockholm och shoppa lite, gå på bio och äta något gott. Och sova på ett fint hotell. Dagen igår var också dagen då jag på väg till det där hotellet satte foten på ett smärre isberg som jag tyvärr inte såg eftersom jag inte tittade ner utan på min man, då vi var mitt i ett samtal. Dagen igår var således dagen då jag föll handlöst rakt ner i backen som en säck potatis mitt på Hötorget bland hundratals människor.

Jo men visst. Jag är förvånad själv. Gå och ramla på det viset. Mitt på blanka eftermiddagen. Jag borstade av mig men det kändes som att det gjorde lite för ont på något vis. Vi åt iallafall något ändå. Vi gick även på bio, vi hade ju redan köpt biljetterna. Men när filmen var slut och armen satt fast som i skruvstäd och handen var en iskall klump med avdomnade fingrar på, så gick det inte längre. Vi fick göra om kvällens planer och bege oss i en taxi till SÖS-akuten, där vi spenderade merparten av lördagsnatten. Diagnosen blev spricka i armbågsbenet och kraftig utgjutning av blod och vätska i armbågsleden.

Vad man gör? Ingenting. Väntar. Smärtlindrar. Uppsöker ortopeden om några dagar. Om det gör ont? JA! Så in i norden! Armen sitter fast i 45 graders vinkel och kan inte vridas åt något håll. Det värker konstant och jag kan bara sitta i soffan med armen vilande på tre kuddar.

Något positivt mitt i allt:

# Filmen! ”En oväntad vänskap”. De flesta har säkert sett den redan men om inte; Se den! Rolig, sorglig, vacker och tänkvärd. Underbara skådespelare. Och franskan på det!

# Att det var vänster arm jag föll på. Efter detta inlägg konstaterar jag att det är förvånansvärt lätt att skriva pekfingervalsen ändå!

Mer?  Nä, just nu finns det inget mer. Kanske imorgon. Vi får se hur det utvecklar sig.